Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagsverksskyldigheten. brandvården och vakt. 405
rekta utgifter för detsamma. Det fanns ingen ordentlig
brandordning och hela brandverket inskränkte sig till att magistraten
årligen utsåg några s. k. brandmästare, hvilka skulle bese ugnar
och skorstenar samt draga försorg om deras nedbrytande i
händelse de befunnos odugliga eller farliga. Därjämte påbjöds tidt
och ofta, att borgerskapet särdeles sommartid skulle hålla med
vatten fyllda tunnor vid sina portar äfvensom uppe på taken.
Likaså försökte man, åtminstone efter hvarje varnande
brandtillbud, genom hårda böter bestraffa hvarje ovarsamt handskande
med elden. Det var allt. Men då dessa åtgärder, såsom tyvärr
de ständigt återkommande eldsvådorna intygade, icke medförde
önskadt resultat, skred man omsider till införandet af en
ordentlig brandordning. 1690 års stora brand synes gifvit närmaste
anledningen härtill, och den energiske landshöfdingen Lindhjelm,
som just tillträdt sitt ämbete, var icke sen att begagna sig af
det gynnsamma tillfället för att bringa borgerskapet till insikt
om nödvändigheten af vissa uppoffringar för ändamålet. Han
öfverlade med magistraten om anskaffandet af goda brandredskap,
såsom sprutor, ämbar m. m., och om anställandet af en
pålitlig brandvakt. Justitieborgmästaren skulle vaka öfver den nya
brandordningens efterlefnad samt därjämte hafva inseende öfver
de i kvarteren tillsatta brandmästarne. För redskapens underhåll
synes en mindre afgift hafva påförts gårdsegarne och uti
brandvakten skulle „hvar som bor i staden låta någon gå med". Då
prästerskapet, som jämte dess änkor „ sn art bebodde sjättedelen af
staden", på grund af sina privilegier ville undandraga sig
deltagandet i detta nya onus, hänsköts frågan till K. M., som var af
den mening, att privilegierna ej borde befria detsamma från en
sak, som angick allas fromma och säkerhet.
Vakthållningstungan slutligen utgjordes dels i form af
pen-ningeafgifter, för hvilka sedan vaktkarlar besoldades, dels in
natura. Då tullskrifvaren Mårten Bång 1630 ville befria sin
tullknekt från att gå vakt, svarades honom att enligt 15 kap. Kon.
balken „alla skola göra vakt och vård i staden, vare sig han är
husbonde eller sven". 1634 heter det dock, att staden besoldar
24 vaktkarlar, och ändock måste de fattiga själfva gå sin vakt.
Måhända voro således vaktpenningarna en afgift, som endast de
förmögnare erlade, medan de mindre bemedlade fortfarande
utgjorde sin skyldighet in natura. 1650 erlade Peter Frese 7 öre
10 deningar i vaktpenningar.
Vakthållningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
