Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„ENSKILDA MEDELS KASSAN“. 855
geriförpaktningssumman, helt och ballet för sig själft för att
därur bekosta stadens ordinarie utgifter, säsom tjänstemännens
löner, allmänna byggnaders underhäll m. m., ville nämligen
ähvälfva en del utom den egentliga staten stáende utgifter
pä stadsinvânarne öfver hufvud. Нага? följde att, dä. stads
kassan var tillräckligt rik för att utan vidare tillskott rä. med
alla ordinarie utgifter, borgerskapets medlemmar faktiskt i llera
fall ginge helt och hâllet skattfria. Detta förtröt de gardsegare,
som fingo betala, fastän de ej hade nágra borgerliga rättigheter,
och de höllo darför pâ. att эй. mycket som möjligt af stadens
allmänna utgifter skulle bestridas ur stadskassan, äfvensom att
krögeriförpaktningssumman ej skulle fà betraktas sâsorn tillkom
mande borgerskapet enskildt, utan användas för underlättande af
stadens allmänna inkvarteringsbörda. Dessa tvister emellan bor
gerskapet och de oprivilegierade invanarne ledde omsider till ett
noggrannare ätskiljande af borgerskapets enskilda medel och de
kassor, som afsâgo dylika allmänna oneras bestridande.
Àr 1835 vidtogs sâlunda den ätgärd, att brand- och gatu
belysningskostnaderna äfvensom fattigvärden framdeles skulle
komma att drabba — ieke stadskassan – utan stadens gârds
egare och öfriga invänare. Men samma ůr utfärdade landshöfdingen
ocksä. för att lindra. de oprivilegierade gârdsegarnes börda en ny
instruktion för inkvarteringskommissionen, i hvilken det hette,
att, utom inkvarteringstolagen, en sà Stor del af brannvinsför
paktningssumman, som blef öfrig för stadens andra behof,
skulle ansläs till betäckande af den allmänna inkvarteringstun
gan. Detta motsades val Skarpt af stadens äldste och berger
skapet, som framhöllo, att Sistnämnda inkomst sâsom Staden för
unnad till Vederlag för dess fràngângna donationer ovillkorligen
borde hänföras till dess enskilda lnedel. Men senaten pröfvade
12/7 1837 skaligt lata vid landshöfdingens ärgärd bero.
Sálunda bestod stadens kassa frân denna tid af dess 7,en
skilda medels“ fond, i hvilken inñöto dess ärliga inkomster frân
handel och naringar, tull- oeh kävllarfrihetsmedlen, tomtören, ar
rendemedel m. m., samt de allmänna medels kassorna, nämligen:
inkvarteringskassan, till hvilken nu inflöto ej blott inkvarterings
tolagen utan äfven förpaktningsmedlen, äfvensom brand- och fat
tigkassorna, hvilka till största delen fylldes genom uttaxering.
Stadens enskilda medels kassa lämnade i regel ett öfver
skott utöfver de мёд utgifterna. Dessa besparingar användes
pa 1850-talet till större byggnadsföl’etag och arbetena för Sta
Fíìrdelning af
“штата рй
Sllrskilda knswr.
»Enskilda
medals
k nssnn .l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
