Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Jesus behåller segern.
Pilatus, landsflyktig, tog sitt eget lif. Jerusa-
lem har fallit. Dess prester äro döda, men
IKTisti rike. ar stort ochiharlet ööjestätender
hafva inga utsigter.
för dem i framtiden.
Det är mörkt och dystert
Han, som
De äro små.
VID HEMMETS HÄRD.
skakar den gamla jorden med sin minsta viljeytt-
ring, han som segrat öfver död och djefvul, för
honom är det en småsak att besegra alla sina
fiender på jorden. Men han vill segra sinade
Låt honom få det. Fall honom till fota. Nu är
det tid, ett godt och saligt tillfälle. Seger, seger!
Tacksikäret Elerre: Jesust
Den största gåfvan.
MIN GÅFVA.
Om jag egde tusen verldar,
Lysta utaf tusen solar,
Om jag alla stjernor egde,
Som kring himlens fäste dansa,
O, jag ville gerna ge dem
För en smula af din kärlek,
Du, som älskat mig i döden!
Om jag egde alla riken,
Egde alla furstekronor,
O, jag lade gerna ned dem
För att få vid dina fötter
Sitta som den minste tjenarn.
Om jag egde varma hyddor,
Om jag egde klara floder,
Dalar, berg och gröna skogar,
O, jag flydde gerna från dem,
Flydde ut i ödemarken,
Om jag der blott kunde finna
Spår af dig, som städs jag söker!
Men jag eger inga verldar,
Inga solar eller stjernor,
Inga riken eller kronor,
Inga berg och fält och dalar;
O, det enda jag kan ge dig,
Är ett armt, ett fattigt hjerta,
Fullt af synd och strid och oro,
Tärdt af tusende bekymmer!
Tag det, herre! Så jag gäldar
Allt, hvad du mig skänkt och skänker,
Ej en ringa smula endast,
Utan all din rika kärlek.
Tag det, herre! Så jag gäldar,
Att du ger mig nåd att tjena,
Nåd att glädjas af din vilja
Och att fröjdas af din stämma.
Tag det, herre! Så jag gäldar,
Att du leder mig beständigt
Genom lifvets torra öken,
Att du bär mig huldt och troget
Öfver lifvets strida strömmar,
Tills jag hunnit faderslandet.
Evigt vill jag dig besjunga,
Underfulle, som för intet
Skänkte allt åt arme syndarn,
När han blott af hjertat ville
Gifva dig sitt arma hjerta!
A. F. E: BECKMAN.
»
— 9 He —
STÖRST AF DEM ÄR KÄRLEKEN.
IN COIEFISSINS:
Det finnes en underbar himmelsk kraft i men-
niskoverlden. Den är osynlig men verksam, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
