- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
152

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152

Du har hört många predikningar i din dag. Om
somliga har du sagt, att de voro bra, om andra
att de voro dåliga. Men understundom har du
lyssnat till predikningar, som bokstafligen pas-
sade in på dig. Du kom liknöjd till kyrkan, men
straxt i början af predikan märkte du något ovan-
ligt. Ditt intresse väcktes. Du glömde höra ef-
ter, om det var en god eller dålig predikan. Allt
syntes passa för dig. Långa stycken passade
bokstafligen in på ditt tillstånd. Du förvånades.
Det var Guds kallelse till dig. Förstod du det?

Hvilka underliga tankar, som uppfylla ditt inre,
när du sitter för dig sjelf, eller när du vakar om
natten! Du känner: dig så olycklig och ensam,
så svag och skuldbelastad, rädd för Gud, rädd
för döden, rädd för domen och evigheten. Det
var Guds kallande röst, som vill påminna dig,
att du är en syndare inför Gud och att allt här-
nere är fåfängligt, att snart, snart skall du stå för
Guds dom. Broder, huru handlar du gentemot
dessa tankar, som Gud uppväcker hos dig? Är
du lydig, hörer du till, vill du veta Guds vilja,
gör du den?

Ja, nog har Gud kallat oss, ofta och länge.
Han har kallat oss med en oförliknelig och oegen-
nyttig kallelse. Såsom Jesu kärlek var, aldrig
någons varit har.”

Hvad svar får Jesus på sin nådeskallelse?

Texten talar om en son, som tvärt sade nej,
han ville icke. Många svara med ord eller ger-
ning eller bådadera ett rättframt nej på Guds
kallelse. Publikaner och skökor hade gifvit ett
sådant svar. En menniska, som lefver ett rätt-
framt ogudaktigt lif, aflägger dermed sin bekän-
nelse: Jag går icke till himmelen, jag vill ej blif-
va frälst. Den, som bedrager sin nästa, ger ett
sådant svar på Guds kallelse. Den, som har sin
glädje i starka drycker, har tydligt svarat nej på
Guds kallelse. Den, som använder sin söndag
till syndiga nöjen och förströelser, som sitter sorg-
lös och sofvande i kyrkan, som är girig och verlds-
kär, elak i sitt hem, olydig mot sina föräldrar,
otuktig i ord och gerning, som missbrukar Guds
namn, som hädar heliga ting och förnekar Gud
och hans heliga ord, han har sagt till Gud: jag vill
icke. Den, som lägger sina planer, sköter sin
kallelse, knyter sina förbindelser utan att tänka

VID HEMMETS HÄRD.

på Gud och hans heliga vilja, är förvisso stadd
på samma dåliga väg.

Många svara synbarligen ja.

I texten liknar Jesus fariseerna vid den, som
sade ja, men som det oaktadt icke gick i vingår-
den. Detta är en ytterst allvarsam jemförelse.
I hela det judiska samhället fans det inga, som
voro mera allvarsamma med sin gudsfruktan än
fariseerna. De voro regelbundna i allt. De
De voro verksamma och idoga. De blygdes
i sin bekännelse. Skulle man dömt efter det
yttre, så voro

fariseerna de bäste kristne i verlden.

Han tålde
De hade icke den gudsfruktan, hvar-
på han kunde sätta sin stämpel. De hade allt,
utom lifvet i Guds Sons tro. Det var allt, som
fattades dem, men dermed fattades allt. Det
finnes godt om fariseer äfven nu i församlingarna,
i kyrkoråden, bland ’"trustees” och ’""deacons”, ja,
till och med på sjelfva predikstolen. De äro i
utvärtes måtto rätt gudfruktiga och nitiska, upp-
offrande och allvarliga, men kalla, tvära och från-
stötande för den inre kristliga känslan. De tro

Jesus tyckte dock aldrig om dem.
dem icke.

på sina goda gerningar och älska egentligen sig ’

sjelfva. Det märker man, när deras gudsfruk-
tan icke får visa sig på det sätt, som de sjelfva
önska. Då vredgas de, och ve den, som kom-
mer 1 deras väg. Gud hjelp oss för fariseerna,
hjelp oss för fariseen 1 vårt eget hjerta. Gör oss
uppriktiga, troende och trogna. Älskar du Jesus,
käre läsare?
dagar, i dag mera än i går, mera än 1 fjor, mera
än någonsin förr?

Många af dem, som till en början svara nej,
ångra sig efteråt och gå in i vingårdsarbetet. Detta
är ett gladt budskap. Saken kan ändras. Vi få
aldrig uppgifva hoppet om en menniskas rädd-
ning och salighet. I elfte stunden kan Gud vinna
en själ. : O, det blir gammalt att tjena synden!
Då kanske samvetet får tala. Gud väcker oss
upp af syndasömnen. Han visar oss vår fara.
Han nödgar oss med kärlekens ömma, frälsande
tvång att vända om, att gå till vår Fader med
bön och bekännelse O, hvad det blir godt att

Behöfver du lefva af Guds nåd alla .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free