Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under det sträfvandet efter insikt i det varandes väsen
såsom besläktadt med människans frihetsmedvetande
skjutes åsido med en öfverlägsen gest. Att vi kommit
till den ståndpunkt, där vi nu befinna oss, torde bero
därpå, att den personligt färgade sanningens åder för
litet tages i anspråk. Därför håller vårt lifshaf,
bildligt taladt, på att förvandlas till ett stinkande träsk, ty
de grumlade flödena ur empiriens marker tjäna snarare
till att uppgrunda än att åstadkomma djup, där djup
behöfves för en lycklig seglats. Frihetsmedvetandet och
medvetandet om ett mål för lifvet förslöas genom det ifrigt
upprepade talet om en vilja, som är slagen i samma
tvångsboja som den öfriga verkligheten och icke har
något mål för sin sträfvan. Följden häraf blir olust för
lifvet, upplösning af band, som knutits i
frihetsmedvetandets och den däraf beroende ansvarskänslans hägn,
lössläppande af de djuriska drifterna med däraf följande
öfvermättnad och lifsleda. Vitalis Norström har i
"Religion och tanke" med klar blick uppfattat den
lifsupplösande tendens, hvilken gör sig gällande såsom en
följd af vår tids ensidigt intellektualistiska åskådning.
Han säger: "Medvetandets radikala stegring utan
religion gör världsbilden faktiskt allt mörkare, sträfvandet
allt hopplösare och själfva lifsförnimmelsen allt bittrare.
Detta veta vi anno 1912. Häri ligger då en den
starkaste uppfordran till att söka sig fram till något, som
är principiellt oberoende af det yttre, och som genom
själfva sitt läge undandrager sig upplösning genom
förståndsanalys, en uppfordran, ställd af själfbevarelsen
själf." — Ty människan, hvars andelif är för djupt och
starkt att helt kunna fjättras af mekanismens bojor,
måste i sitt innersta erfara en isande känsla inför den
ändamålslösa världsutvecklingens evinnerliga liktåg.
Griper den åskådningen omkring sig, att ingen Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
