Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ursprungliga vilda naturen blir rådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sköt tvärsöver en liten landtunga, där viken
hade gjort en djup inskärning. Det visste icke Buck,
och då han kom rundt om kröken, såg han visserligen
haren flyga fram som förut, men han såg också en
annan större froststrimma flyga från den utskjutande
klippstranden och störta rakt ner framför haren.
Det var Spitz. Haren hann icke vända, och när
hundens vita tänder höggo honom i ryggen midt under
hans språng, skrek han så högt som en sårad människa
kunde ha gjort. Vid detta ljud — Livets avskedsskri
då det gripes av Dödens käftar — uppstämde hela
bandet, som följde efter Buck, en avgrundskör av
förtjusning.
Men Buck deltog icke i kören. Han lade icke
längre band på sig, han trängde in på Spitz med bog
mot bog så tätt att han ej kom åt sin fiendes strupe.
De rullade om varandra i den stoftlika snön. Spitz
kom upp igen, nästan som om han aldrig blivit
kullkastad, i det han högg Buck i bogen och tog ett skutt
som gjorde honom fri. Två gånger slog han ihop
sina tänder som stålfjädrarna i en fälla, och han
ryggade tillbaka för att få bättre fotfäste, i det han lyfte
sina tunna läppar som skälvde och morrade ilsket.
Buck visste alltsammans i en blink. Nu var tiden
inne. Det skulle bli på liv och död. Då de började
sitt rundlopp, morrande och gnisslande och med
öronen lagda bakut, ivrigt spejande efter minsta fördel,
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
