Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förut, men hoppades att i framtiden kunna hjälpa till
att freda skogsfolkets värdefullaste egendom,
boskapen, från de vilda bestar som dödade långt mera,
än de behöfde, för att stilla sin hunger.
Då kände jag ännu ej till, att äfven fredliga kor
kunde anfalla björnen med ett vildt raseri, som
ingalunda var mindre än dennes.
Det var dock icke detta som varit enda orsaken
till, att jag sökt förminska björnarnes antal, därtill
har nog jaktlusten och lifvet i skogarne bidragit
i hög grad.
Följande år på sommaren kom jag att helt
oförtänkt sammanträffa med en björn. Den fick jag
då tydligt se på nära håll. Jag hade då hagel i min
lilla bössa, men blef ganska rädd, och skyndade mig
till den nämnde smeden Lars Örn, som nog icke var
mycket modigare än jag. Bägge morskade vi snart
upp oss och släppte våra äldre stöfvarhundar,
hvilka helt käckt jagade björnen långt bort i marken,
utan att vi fingo se honom mera.
Sedan jag flyttat från Helgebodafors bruk år
1840 kom jag icke på en tre à fyra år att råka ihop
med någon björn, men ryktet hade att berätta om
flera stycken, som fallit de närmast följande åren.
Från södra och sydöstra Värmland var han
bortjagad, men ännu fanns en och annan i Bohuslän,
Dalsland och i vestra Vermland, närmast gränsen. I
nordöstra och norra Vermland, var den ännu icke
sällsynt, talrikast fanns den mot Öster, på gränsen
mot Dalarna.
Då jag på 1844-talet, som bokhållare, kom till
Nordmarks härad, fanns där björnar. Ett par af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
