Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man vände sig till skogskarlarna, för att af dem få
reda på hvar björnar funnos, och då männen
belönades med för dem ovanligt höga penningbelopp,
afstodo de gerna sina ringade eller holmade björnar
till de främmande skyttarna.
De långa vägar dessa hade att färdas och den tid,
som åtgick, offrade de gärna. Strapatserna voro
heller icke så afskräckande, ty man kom med de
färdiga järnvägarna tämligen nära skogarna. Man slog
sig tillsammans i större eller mindre sällskap, hade en
treflig och angenäm resa, och fann det hela intressant.
Det dagliga hemlifvet var så olika, mot de
timmar eller dagar man tillbringade i skogsfolkets
säterstugor eller timmerkojor, måhända ock vid
den värmande stockelden i vildmarkens djup.
Kom så jakten, och en eller flera björnar föllo,
då kände man stor belåtenhet, och kom med
kamraterna öfverens om, att så vidt möjligt var, göra
om färden.
Så blef björnarne fåtaligare, och allt längre upp
mot norr trängdes de i de östra landskapen, belägna
närmare det stora östersjövattnet, där också
skogarna allt mera förtunnades.
I de västra närmare Kölen liggande landskapen
fanns skogarnes konung ännu. Dit hade hvarken
järnvägar eller andra för skyttarna lätt tillgängliga
fortskaffningssätt hunnit, och där hade de inga
andra verksamma förföljare än skogskarlarna. Men
de voro verksamma nog, ty äfven hit upp i obyggden
hade remingtons bössan kommit och skogskarlarna
hade icke försummat att skaffa sig den, till
mehn för alla skogens djur. Dessa män voro så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
