- Project Runeberg -  Vildmarkslif : nya skogs- och jakthistorier /
30

(1909) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

något att lefva af. Men det drog om, och jag fann
ingenting. Så kom jag till en myr, och ute på den
gick ett par tranor och klef. Ungarna hade de med
sig, och som de voro de enda lif jag sett, så tänkte
jag: Jag tar mig väl en trana fast hon är både svart
och seg i köttet. Alldeles säker på att få en af de
tranor jag såg, var jag ju inte, ty tranorna äro »vara»
(skygga) och jag såg mig därför om efter ett godt
skydd. Ett sådant fanns på norra ändan af myren,
där granskogen stod tät mellan stora stenar och
fallna träd. Det visste jag, och ditåt smög jag
mig det tystaste jag kunde, och bra gick det, ty
jag hade hjälp af vinden som tjöt och skakade
träd och kvistar. Jag var nu nästan inom håll
för tranorna och skulle blott öfver ett par
vindfällda storträd, så var jag i myrkanten, och hållet
var rent. Men så långt kom jag icke, förr än det
brakade till alldeles bredvid mig, och jag hörde ett
råmande, som kom mig att halft frysa. Rätt åt mig kom
en björnsate med öppen bloddrypande käft och
hängande tunga. Nu får du allt vara både kvick och
»stö» (lugn) Jonas, tänkte jag, och så höll jag midt
i det stora gapet och klämde till. Klick! Men
innan björnsaten kom öfver vindfället låg jag på
marken med ryggen upp och var död.[1]

»Niffeln» (bärsäcken) min ref han af mig tvärt,
och jag hörde hur han bet och ref den i trasor. En
god bit af tröjan min följde med, och jag kände att
det sved både i ryggen och axeln, och då svor jag


[1] Enda sättet att undgå död och misshandel är att låtsa
som man vore död vid sådana tillfällen. Det är allmänna
tron bland skogsfolket både i Vermland och Dalarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:33:52 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vildmarks/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free