- Project Runeberg -  Vildmarkslif : nya skogs- och jakthistorier /
31

(1909) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allt ett tag. Så kom han åter och satte nosen i nacken
på mig, och jag hörde hur han vädrade och snusade,
för att känna om det var något lif i mig, men det
var nog slut, tänkte han, då han satte sig öfver mig
och satt en stund. Han vände sedan tillbaka därifrån
han kommit, och jag hörde att han hade något att
ställa med. Snart kom han åter, högg mig i byxorna
och drog mig en bit, och så började han lukta och
nosa på mig igen. Men nog var jag riktigt död, det
trodde han då så säkert, ty nu vände han åter till
andra sidan vindfället och strax därpå hörde jag
honom krafsa och gräfva vid myrkanten. Då lättade
jag litet på hufvudet och såg, att han verkligen
höll på att gräfva en grop i den lösa myran. Jag drog
mig nu så tyst och sakta bort och fick tag i bössan,
och storglad blef jag, då jag fann att jag hade
kruthornet kvar, fastän han hade ryckt af remmen som
låg öfver axeln. Den hade följt med säcken.

Nu kan ni förstå, att jag ej var sen att få nytt
fängkrut på pannan, och få upp bössmynningen på
den vindfällda furan där jag låg. Björnen fortfor
att gräfva, och jag låg där och väntade, tills han
skulle vrida hufvudet så som jag ville, och det
gjorde han hvad det led, men då small det, och det
blef tvärt slut med gräfningen.

En liten stund till låg jag stilla, under det jag
laddade om bössan, men då reste jag mig och tänkte:
»kom en gång till käre far»! Men han låg där han
låg, och glad var jag, kan ni väl förstå. Jag undrade
allt hur det var både med ryggen och axeln min
och måste nu försöka känna efter om jag kunde röra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:33:52 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vildmarks/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free