Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda delarna, och nu var jag inte tänkt gå hem i
brådrasket, då jag hade så godt om mat. Mat för
både sommaren och hösten.
Innan gubben gick, skötte han om mina sår, och
sedan trodde jag mig god nog att bära björnhuden
till kojan, ty gubben och jag voro öfverens om, att
vi för ingen skulle omtala hvad vi gjorde i skogen.
Björnhuden bar jag nog till närheten af kojan,
och spände ut den till torkning ganska bra, men
då det var gjordt var det i det närmaste slut med
Jonas.
Jag sof ett helt dygn, och vaknade först då
gubben var återkommen och väckte mig.
»Du är väl sår och stel,» sade han, »du får känna
efter.» Ja, nog var jag båda delarna, men jag
mjuknade snart upp mig, och sedan gubben blött upp
trasorna, som torkat fast på alla ställen, och lagt
på dem igen, var jag god att göra hvad som helst.
Om ett par dagar var allt bra och jag var lik mig
igen.
Vi hade huggit ur en stor fura och gjort till
köttkar, och där hade vi nu vårt stora köttförråd, väl
saltat och inlagdt. Det kunde hålla sig där, om så
vore, öfver vintern. Så därmed var bra ställdt. Vi
återtogo nu vårt fiske, och efter en vecka eller något
mer var jag fullt ut, och gubbens hand var också läkt.
Nu ville jag åter till skogen, och sporde gubben
efter krut och bly. Det hade han glömt bort, och
föröfrigt var sådant icke alltid att få i socknen. Jag
blef helt fundersam, ty snart skulle vi ha »fuggeln»
(fågeln) vuxen. Nu under slogtiden var socknen
full af folk, och dit ville jag icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
