- Project Runeberg -  Vildmarkslif : nya skogs- och jakthistorier /
48

(1909) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ben Jöns

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så ofta han smutsat sig, fick han ett bad eller en
torkning med en svamp, doppad i ljumt vatten.

Redan i april började han krypa ur lådan och gå
små bitar på golfvet, men så snart något var i olag
eller han blef hungrig, skrek han högljudt. Det var
ett eget läte; jag vet ej något annat, som jag kan
likna det vid, än möjligen då kattor slås. Allt som
han blef äldre blef ljudet gröfre, och då han var
ond, utstöttes det i korta grymtningar.

I maj var han i rörelse hela dagen och ville
oupphörligt leka; dess emellan låg han vanligen och
sög på vänstra tassens led, allt under ett jämt
mummel. Med denna sugning var han så ifrig, att en
mjölkaktig fradga liksom en bred ring bildades rundt
om leden. Själfva tassen såg jag hvarken denna eller
andra björnungar suga på.

Under sugningen tyckte han ej om att blifva
störd. Rörde man lindrigt vid honom, såg han upp,
men återtog strax sugningen. Stördes han
allvarligare, blef han ofta ond och sökte bitas, ögonen
blixtrade och han anföll oförskräckt.

Vid sådana tillfällen tog jag honom i nackskinnet
och höll honom i jämnhöjd med mina ögon. Ilskan
framlyste då ur hans lifliga ögon, men när han
oförskräckt sett in i mina en stund, började blicken
mildras, och nalle hängde slapp och tyst i min hand,
hvarpå han genast nedsläpptes och smektes, och vi
blefvo goda vänner, färdiga till lek. Första tecknet
att han ville leka var, att han omfattade mitt ben
och började bråka därmed på ett eller annat sätt.
Brydde jag mig ej om honom, utan höll benet stilla,
blef han ond och sökte bitas; brydde jag mig ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:33:52 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vildmarks/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free