Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ben Jöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
söka norrut först och sedan söderut mellan
Tåsaälfven och Hån, men först få ni hjälpa mig i väg
ty jag måste resa bort på ett par veckor.»
»Kors, så dumt! Bär det af långt»? »Ja du, öfver
fyrtio mil» — »Det är icke skämt det i detta
väglaget». — »Nej, Per, och sannt är, att jag kan bli
hindrad af karantän, ty koleran går i Uddevalla.» —
»Kors för bara den! »Tänk om de tar ne (taga eder);
käre, pass ne (akta eder)»! — Var lugn du, icke
låter jag taga mig, det kan du vara viss på; Jag
skall snart vara åter.»
En timme därefter var jag på väg. Femte
dagens morgon var jag på ort och ställe, och den sjunde
på hemväg. Karantänen i Åmål undvek jag genom
ett par mils krok, men då jag kom till Arvika, sattes
jag bums in i en utanför staden liggande bostad, som
tillhörde min svåger. Där höllo de mig kvar en dag,
men så tog jag mig en genväg genom fönstret,
passerade öfver ett par gärden in till staden och till min
bror.
Innan sundhetspolisen på morgonen var vaken,
körde jag ut ur staden på väg hem, där jag
lyckligt och väl inträffade en dag tidigare än jag på
förhand hoppats.
Min första fråga var efter mina karlar, men dem
hade ingen hört af. Det var bra; de hade nog någon
anledning hvarför de icke kommit hem. Emellertid
sände jag genast bud upp på heden för att höra efter.
Anders kom strax ned, och jag behöfde blott se honom
för att veta, att han misslyckats. Olle och han hade
nog sökt genom bergen dit de blifvit skickade, men
utan att upptäcka någon björn. Vår unga hund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
