Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ben Jöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade varit flitig att söka, men det hade icke hjälpt.
Snön var lagom djup uppe på bergen, och fågel hade
de skjutit, det var allt. I afton skulle Olle komma
hit; jag finge då bestämma om de skulle gå västerut
och söka. Af Per och Halvar hade de intet hört.
Sådan var Anders rapport.
Ett par dagar därefter kom Per, och nu hade han
holmat en björn som ingen sett maken till. Han var
större än den största häst, hade hufvud större än en
näfverkunt, och svart var han som sot.
»Ett slikt djur trodde jag aldrig skulle finnas i
våra skogar,» tillade han. »Men då du sett honom
så väl, Per, hvarföre har du ej skjutit honom?
»Äsch! Det gick afvigt till, må ni tro!» »Nå, så
tala nu om hela resan!»
»Vi gingo som ni sade, och första natten lågo vi i
sågkojan. Den natten kom litet snö, och då blef bra
»fuggelvär», så vi knallade och sköt en här och en där,
och så drogo vi genom alla bergåsarna och letade i
alla gamla iden, men det var tomt hvart vi kommo i
de norra bergen, och så kommo till Långsätern. Där
lade vi ned hvad vi skjutit, och så gingo vi åt söder
åt Godbackarna och Abborrtjärnarne. Så togo vi
öster åt Femtsjön och så norr ut åt Granspricka, men
icke hade vi sett minsta märke till hvarken björn eller
spår och nu voro vi säkra om att komma hem utan
någon »vån» (förhoppning). Trötta och slitna voro
vi allt då vi gingo öfver Borrberget, men vi ville i
alla fall göra kröken om de två berghålorna ni vet,
ehuru vi nog trodde vi skulle gå förgäfves. Då vi
kommo inemot de gamla idena, träffade vi fågel och
lade hagel i bössorna. När vi kommo till det norra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
