Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sel vid vägens sidor, för att lättare leda älgen i
gropen. Gillraren hade den fröjden att några dagar
därefter finna en älg i gropen, hvilken han tämligen
lätt beröfvade lifvet med de redskap han var i
besittning af. Visserligen var det besvärligt, att få den
styckade stora älgkroppen upp ur den djupa
gropen, och vidare till sin boningsplats, men så var ju
älgen ett värdefullt byte.
Arbetet med gropens gräfvande, gillrande och
eftersyn var dock betydande. Fångsten
tillfredsställde honom icke fullt, ty i groparna fångades allt för
ofta kor. Anledningen därtill var och är den vana,
att en ko alltid går i teten då familjen eller paret
förflyttar sig till och ifrån de platser, de under
dagens lopp intaga. Därför fångades också flera kor
än tjurar, och det var dessa senare som mäst af vilden
eller nybyggaren åstundades. Man måste tänka ut
ett bättre fångstsätt.
Med tiden lyckades också detta. Man böjde ett
passande träd vid sidan af älgarnas stigar, och vid
dess toppända fastgjordes spjutet, antingen nu dess
spets bestod af flinta, eller längre fram i tiden af
metall, och så drogs ett finare snöre öfver vägen,
och gillrades, så att då älgen vidrörde och med
bröstet undanböjde snöret, sprang blixtsnabbt det
böjda spänstiga trädet med stor kraft fram, och
spjutet inträngde djupt i älgens kropp, vanligen
vid bogbladets slut.
Mordredskapet var väl uttänkt och fullgjorde
sitt åliggande med noggrannhet.
Om djurens dödskamp och de smärtor, som i de
båda omskrifna fångstsätten tillfogades dem, re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
