- Project Runeberg -  Vildmarkslif : nya skogs- och jakthistorier /
90

(1909) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

flekterade icke de som uppfunnit de pinande
redskapen, icke heller deras efterkommande, efter de
funnits och begagnats intill förra århundradets midt.

En svår olägenhet medförde både det gillrade
spjutet och gropen, i det att då snö föll, drogo sig
älgarna åt högre och torrare platser upp, i eller
ofvanpå höjderna, där de funno mera begärliga
födoämnen i där befintliga martallarne, som stodo
glesare än furor och granar med dess underskogar. Där
stannade älgarna äfven under dagarna. Det
lämpade sig icke att gräfva gropar och gillra spjut i den
marken.

Då var det bättre, att då snön blef djup och
bildade så stark skare att den bar hunden låta denna
jaga älgarna, antingen de voro i flock eller enstaka
djur påträffades, tills de blefvo uttröttade och
måste stanna, för att låta sig dödas af den förföljande
nybyggaren eller jordbrukaren.

Snön, särdeles den djupa snön, lade, som man lätt
förstår, hinder i vägen för förföljaren, men hade
denne kunnat uttänka fallgropen och det gillrade
spjutet, så kunde han väl ock möta detta hinder.

Så uppstod skarbågen eller »trygan», gjord af en
till oval form hopböjd kvist, inflätad med finare
längre telningar, vanligen af björk. Denne bands
under fötterna och bar förföljaren ofvanpå snön.

På så sätt kunde han med möda och helt
långsamt följa djurens spår, tills hunden utröttat dem.
Voro älgarna flera, torde de utan betänkande dödats
hur många de än voro, ty så skedde i tiden för mitt
minne.

Det var ju naturligt att så behandlade älgar, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:33:52 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vildmarks/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free