Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utan att någon gjorde frågan, svarade Daniel
hviskande: »Det går ej; de se oss, och skidorna skrapa
för hårdt. Det går ej», sade han ännu en gång, då
han såg mig draga min korta, grofva gamla norska
studsare ur hölstret.
»Det går», sade Per, »stöd på min nacke! Du
känner ej den bössan, du Daniel», och så kom Per
intill mig och böjde ryggen.
»Aj», sade han, »nu flögo de, vi voro för sena».
Den saken kunde ej disputeras. Så satte Daniel sig
i gång igen och stannade efter en halftimme vid
foten af den stora fjällhöjden som hela tiden legat
framför oss.
»Här rinner Ljusne-elfven upp», sade han, »och
nedom skogen dar börjar dalen. Låtom oss taga en
bit innan vi gå in i den, ty där kunna vi vänta spår
hvar som hälst».
Så sopade han bort snön på en fallen fura och sade
till mig: »Sätt er och hvila medan vi koka
gröten!» Elden brann klar, och Per öste mjöl i vår
plåtpanna med ena handen, under det han med en
liten spade rörde med den andra.
»Lägg uti en stadig gröt, Per. Vi bli ej riktiga
att bruka skidorna förr än vi ätit gröt i tre dagar»,
sade han skrattande. Den sägen hade jag hört förr,
och jag vill efter många års prof hålla med honom.
»Nu tror jag han »gär di’» (är bra) sade Per,
satte grötpannan till mig, och stekte så några
väldiga skifvor fläsk i Daniels panna. Då allt var
färdigt, gaf Daniel oss hvar sin tallrik af från furan
späntade träskifvor. Så håfvade vi till oss, gjorde
med hjälp af »jongen» små torn af den hårda grö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
