Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten, stucko knifven däruti och doppade dem så i
fläskflottet.
Det smakade precis som vi haft färskt bröd att
doppa i pannan. Så mumsade vi. Trots den svala
morgonen, togo mina följeslagare af sig mössorna,
ty en dalbykarl äter aldrig med betäckt hufvud och.
glömmer ej häller att tacka den Högste för
maten.
— Skall vi koka kaffe? sporde Per.
— Nej, vi spara till kvällen; vi dricka vatten nu.
Då karlarne sedan skulle taga på sig säckarna,
profvade de, hvilken var tyngst, det var Pers. Så
fick Daniel taga en del saker ur den, och så voro vi
redo.
— Vi följa dalen så länge! sade Daniel. — Gå
före, spektorn, tillade han, — får ni ränna som ni
vill; vi hafva ej brådtom förr än vi få något att jaga.
Det dröjde ganska länge innan vi funno några
älgspår; vi voro förbi Branässätérn innan dess.
Spåren voro gamla och följde elfven en bit, hvarpå de
gingo åt öster.
— Vi följa dem ej, sade Daniel; — vid Uggenäs
sätern är timmerkörare; de ha antingen skrämt
eller förföljt älgarna. Låtom oss fortsätta.
Efter en stund träffade vi åter spår. — Det är
samma djur, sade Daniel; nu ha de gått vester ut,
få se om de ej kommit ned till elfven en stump
sönder härifrån.
Så knogade vi på. Solen hade påverkat snön så
att skidorna icke gingo så lätt som förut på dagen,
och det var middagstid då vi åter anträffade
älgspåren. »Stanna kvar här ni,» sade Daniel, »tills jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
