- Project Runeberg -  Vildmarkslif : nya skogs- och jakthistorier /
106

(1909) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kom Morfeus själf och strök med sitt finger öfver
mina ögon, och jag visste om intet förr än Per stod
öfver mig med sin mössa i hand.

»Ligg stilla! spektorn», sade han, »och så
började han hvifta med sin mössa för att få bort all den
falaska som fallit på mig under natten. »Jag vågar,
att ni sofvet godt i natt; ni ha icke rört på er. Ja»,
fortfor han, »jag har också sofvet stött (bra) hela
natten. Det var god ved i den furan vi haft till
nying. Se här,» sade han och räckte mig min handduk
och tvål, hvaraf jag förstod, att jag var nedaskad
äfven i ansiktet. Själf var Per alldeles nytvagen och
kammad, om mig eller älgarna till ära, vet jag icke
så noga; men jag hade ett par gånger förut under
lika förhållanden anmodat Per att tvätta sig, hvilket
dalbykarlarne ej brukade göra då de voro i skogen.

Något tvättvatten bjöd ej Per på. Det var ej
heller långt efter, ty snön låg alldeles invid mig, och
jag dröjde ej heller att skura ansikte, hals och
händer med tvål och snö, hvarefter man ansåg sig ren
och fin nog att hälsa på älgarna.

»Dagranden synes», sade Daniel; »vill ni vi koka
kaffe? Ja, det var ju alldeles gifvet, och härligt
smakade det med den varma, litet brunbrända
gröten till. »Ät duktigt», sade Daniel, »det är ovisst
när vi härnäst få mat.» Ja, jag åt duktigt, så att
jag, som karlarne brukade säga, »fick magen ifrån
ryggen.»

Så blef åter en syning af skidvidjor och remmar.
Fans någon skavank, så afhjälptes den. Nu var
också skjutljust och med svindlande fart satte vi nu af
på sned genom skogen och ned i bergsidan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:33:52 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vildmarks/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free