- Project Runeberg -  Vildmarkslif : nya skogs- och jakthistorier /
107

(1909) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Icke tio minuter hade vi åkt förr än vi funno
älgspår. De voro tämligen färska, och älgarne hade
gått och betat af löfkvistar och här och där snappat
åt sig en tapp löf. Då vi följt spåren en stund
sade Daniel: »de äro icke långt undan dessa djur; låt
oss försöka ringa dem. Per och spektorn tager ned
åt låglandet, och ser ni elfven, så följ den. Jag tager
upp öfver först och så ned öfver, tills vi mötas eller
jag träffar edra spår.»

En timme därefter sammanträffade vi och då voro
älgarne ringade. »De äro sex», sade Daniel. »Nu
skola ni stå på post där jag ställer er, och så skall
jag jaga älgarne söder ut, kom!» Uppe i bergsidan
låg en hel rad mossar.

»Här öfver taga älgarne troligen sin kosa», sade
Daniel då vi kommo dit.

»Stanna här, spektorn, och stå stilla, stilla som
furustammen där, ty älgarne höra väl och vädra
dessutom skytten. Haf godt tålamod, de komma
nog», sade han. Men gå de utom håll eller ni ser eller
hör dem, så sätt efter dem, och gå på af hårda lifvet.
Per och jag komma snart efter, och får ni skjuta, så
ropa icke, utan tig; vi finna er nog.»

Så drogo mina jaktkamrater öfver myren och
uppåt berget, och där stod jag ensam i vilda skogen,
långt från byggden och långt från hemmet. Jag har
sedan funderat på, att jag icke kände mig orolig,
men mina tankar voro så upptagna af älgarne och
jakten, att jag alls icke tänkte på hvad som kunde
hända mig, om jag kom att tappa bort kamraterna.

Tiden föreföll mig lång, och i skogen var så tyst,
så stilla som där aldrig funnits lif. Ah, där hörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:33:52 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vildmarks/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free