Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, dem äta ni ju ej, dem äro ni trötta på, men
kött — kött — —
Det var icke första gången, jag hörde »kött!
kött!» Jag visste ej då, att finns ej färskt sådant,
så finns heller ingen mat i huset. Så påstod
åtminstone min matmor.
För att bli kvitt den där frågan, gick jag ut och
mötte händelsevis min ena skogvaktare, som ifrigt
nog sade: »Gäfundabönderna ha skjutit en älg i
natt!»
»I natt!»
»Ja, de skjuta dem om nätterna,» sade han.
»Huru bära de sig då åt?
»De stå vid tramporna och vaka på dem.»
»Är det möjligt, att älgarne icke varsna dem?
Och är det möjligt, att bönderna se att skjuta i
mörkret?»
»Huru de bära sig åt, vet jag ej, men en älg ha de
skjutit, och hade vi en bra hund, så skulle det ej
bli ondt om kött.» Så lefde köttfrågan upp igen.
Då fick jag en idé.
»Vet Isak,» så hette skogvaktaren, »någon god
älghund, som vi kunde få köpa?
»En har jag hört talas om, som skall vara god,
och många älgar ha de skjutit för den, men det är
långt bort, där hunden finns.»
»Hvar?»
»I Mora. Älgskytten bor i Bergkarlås och heter
Sticko Hans. »
»Gå nu bort till bönderna och köp mig en bit
älgkött, och gif det till dem därinne i köket. Kom sedan
in på kontoret.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
