Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älgarna, var det det säkraste sättet att åtkomma
dem.
Sedan jag tillträdt mitt boställe som
timmermär-kare, hade jag genom ställets aflägsenhet från
andra gårdar, där jag och mina många biträden
kunnat inackordera oss som matgäster, nödgats
sätta hushåll.
Någon längre tid behöfdes ej för att inse
svårigheten att fjorton mil från närmaste stad och öfver
fyra mil till handelsplats anskaffa, hvad som
dagligen kräfdes för vårt uppehälle, och icke lång tid
behöfdes för att komma till medvetande om, att
lefnadsomkostnaderna ställde sig rätt höga i den
aflägsna orten. Socknen, belägen mellan Öster- och
Västerdalelfvarnes floddalar, hette Venjan, och var
den tiden bland de fattigare socknarne, som fanns i
Dalarne. Venjansfolket hade svårigheter nog för
att skaffa sig själfva föda, och med undantag af
smör under sommarmånaderna kunde ingenting
få köpas, utom fågel, som året rundt utbjöds. I
socknen funnos endast tre ståndspersoner: prästen,
länsman, och bruksförvaltaren på Johannesholms
f. d. glasbruk. De hade jordbruk och kunde på
så sätt själfva skaffa sig något af hvarje. Annat
var för mig, som intet jordbruk hade; ty utom hos
dem fanns i socknen icke en gris, icke en höna,
såldes inga ägg, icke heller ett någorlunda godt
»slaktkräk» att få köpa.
»Det här är för bekymmersamt», sade min
hushållerska, som kommit upp i vildmarken från
slättbygden. »Icke en bit färskt kött på halfva året.»
»Du, som har väggarna fulla af harar och fåglar»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
