Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stormade äfven »Rutscha och »Dusch» fram och
försvunno inom några sekunder.
Knappt hade jag hunnit ropa mitt »alles todt», för
än Kröjts kom och frågade: »Hur gick det?»
Jag behöfde ej svara, ty detta gjorde han själf, i
det han vände sig till den döda älgkon och sade:
»Jaså, ligger du där! Du, som lurat mig så många
gånger och manat mig springa anden ur halsen.
Lagom åt dig!»
»Hvar åt gingo de andra älgarne?»
»Du hör ju hundarne?
»Sköt ni alla fyra skotten på kon?»
»Nej, två på tjuren.»
»Rart att hundarne ej hunnit upp honom, så det
blifvit stånd.»
»Blir snart, Kröjts,» sade jag tvärsäkert.
Stånd blef det icke, hundarne fortforo att drifva,
och mot norr gick det så långt, vi kunde höra dem.
Snart inträffade Janne och Lars, och en stund
därefter kom Isak så hastigt, att det brakade i
skogen. Glädjen öfver, att den stora och vaksamma
kon var fallen, var allmän, men att tjuren icke
också blifvit på platsen var ej så bra. Vi måste bort och
se, om vi på spåret kunde märka om min första kula
träffade. Ja, där hade han sparkat så mossan flugit
högt, och där hade blodet sprutat öfver blåbärsris
och mossa.
Då hade vi med ens saken klar. »Finn» hade i sin
ifver satt efter kalfven, och narrat de andra
hundarne med sig. Tjuren borde ligga i närheten.
Så enades vi om, att Lars och jag skulle följa
tjurens spår, tills vi funno honom, och de andra skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
