Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycka den fallna älgkon och, så långt dagen räckte,
bära köttet till Finnbodarne.
Det var ganska lätt för Lars och mig att följa
älgtjurens spår, tills vi kommo ut på en gles och
af-bränd ås.
Då stannade jag och sade Lars, att vi skulle låta
tjuren vara till följande dag, så skulle vi antingen
finna honom död, eller skulle vi, sedan han fått
sårfeber, få skjuta honom i uppsprånget. Om den
saken blefvo vi snart ense, men Lars ville, att vi skulle
gå en bit till, ty på andra sidan om den glesa skogen
eller gamla skogsbrännan var en bäck och flera
dyhål. Lars ville se om icke älgen låg i någon af
dem.
Så gingo vi sorglösa fram på åsen, och just som vi
kommo ut på den, sprang älgtjuren upp i andra
ändan. Det var för långt för oss att skjuta, men ehuru
älgen var långt borta, sågo vi, huru han vacklade
och slängde hit och dit, och då han kom in i
skogen, hörde vi hur han slog sig emot stammarna.
»Vi låta honom vara,» sade Lars. »Han kommer
icke långt.»
Jag var af samma åsikt, men önskade, att vi
hade en af hundarne hos oss, så skulle saken snart
vara afgjord.
Vi återvände till våra kamrater, men funno
ingen af dem, där vi trott oss skola finna dem. De
hade redan hunnit aftaga huden och stycka kroppen
och hade nu gått ned till stugan med hvar sin
börda kött.
Lars och jag kommo öfverens om, att han skulle
gå norr ut för att lyssna efter hundarne. Jag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
