Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dag, och den fortfor äfven i dag. Septembersolen
kan vissa dagar vara rätt varm, och det är något,
som fågeljägare ej tycka illa om. Visst skulle det
vara angenämare att gå, om det vore svalare, men
i solen och värmen äro skogsfåglarne åtminstone i
den trakten mera drifna och späka och taga icke så
hastigt till vingarne, om jägaren trampar af en kvist,
eller såsom det ofta händer, måste tränga sig genom
täta buskar, då någon fågel löper undan, och detta
försumma tjäderfåglar icke. Därför äro solsken
och värme goda bundsförvandter vid sådana jakter.
Den dagen hade Bravo och jag i det fallet tur,
och jag kan gärna säga i alla fall. Orrfåglarne,
som jag hade sett på tallmon, funno vi nästan
genast, och som ljungen var hög och marken för
öfrigt risig, flögo de ej långt efter hvarje skott, så att
vi ganska snart kommo till rätta med dem. Det blef
kinkigare, då vi hade sprängt tjäderkullen och
måste uppsöka en och en af dem. Då fingo vi nog
känna på, att solen var varm, samt att
fågeljägaren också får slita för att få något ur skogen.
Först långt frampå aftonen återkommo vi till vår
stuga, men icke hade vi alla tjäderfåglarne, vi sett,
med oss, och icke alla orrarne heller, men vi voro
nöjda med, hvad vi hade, och Janne, som var den
enda, som återkommit till Finnbodarne, sade, att
vi hade varit »styfva att fuggle».
Hvar våra älgjägare voro, och hvad de kunde
hafva för sig, blef, hvad Janne och jag talade om.
Vi kunde ej förstå, att de behöft så lång tid för att
upphinna och skjuta älgtjuren. Det måste vara
något på tok för dem, och för oss var blott att vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
