Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ta. Det var redan för sent att släppa harhundarne,
hvarför vi för att fördrifva vår tid togo ned några
nät, som vi hade, och foro ut för att lägga ut dem.
Möjligen kunde vi därute på sjön få höra hundarne.
Då vi återkommo till stugan, hade vi inga hundar
hört, och icke heller funno vi älgjägarne, hvarför vi
rustade i ordning för natten.
Vår nattbrasa var nästan nedbrunnen, då våra
harhundar började skälla och såmedelst gifva
tillkänna, att någon var i antågande. Janne sprang ut,
och då han kom in, sade han: »Nu komma skyttarne,
jag hör de prata uppe i berget.»
Älgskyttarne hade knappast kommit inom
dörren, förr än jag frågade dem: »Hvar ha ni älgen?»
»Den tappade vi bort strax i morse. I dag har
vi haft otur med besked».
»Huru då?»
»Vi hade icke gått mera än en halftimme efter
spåren på den skadskjutna tjuren, då vi kommo in i
tjocka skogen och vindfällena söder om Lifs Löddra,
då vi hörde, hur det brakade till, och hundarne
började slita på remmarne. Vi trodde, att tjuren
sprungit upp, hvarför vi släppte hundarne, och
genast gick det med stormande fart vester ut. Vi
efter, så fort vi kunde springa, ty hvarje
ögonblick väntade vi på, att älgen skulle stanna eller
stupa. Så kom jag till en myr, där drefvet gått
öfver, och då fick jag se, att där gått fyra älgar före
hundarne, och då jag granskade spåren, fann jag,
att den sårade älgen icke var med. Då förstod jag
grant, att den hade blifvit efter i vindfallet, och att
det var andra djur, hundarne jagade. Nu blef jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
