Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närliggande herrgården Vik och en gris från en af bönderna
i Sund.
Det var godt om varghistorier den vintern, och
flera gånger visade de sig i närheten af köpingen,
och litet emellan hörde man nattetid deras tjut.
Så blef en dag jubel. Fiskaren på Vik hade fångat
två af de fruktade djuren i grop, och skogvaktaren
i vår kyrkoby hade skjutit en.
Dessutom förkunnade ryktet, att vargar fångats
än här och än där vid omkringliggande bank i de
sedan gammalt befintliga groparne.
Men glädjen och belåtenheten öfver ryktena om
vargarnas fall blef dock ej långvarig, ty snart
förkunnades att dessa hämnats med att gripa flera
hundar. Det berättades att själfva länsmannen hade
varit förföljd af vargar under en färd öfver en sjö, och
räddat sig genom att låta sitt långa röda resskärp
släpa efter släden. Vargarna ansågo skärpet vara
ett så farligt försåt, att de ej vågade angripa honom.
Många mer eller mindre troliga berättelser om
vargarnas bedrifter och deras försök att åtkomma
befolkningens husdjur cirkulerade genom bygden, såväl
denna som påföljande vinter under 1830 talet, och man
iakttog rätt mycken försiktighet då man behöfde
företaga längre eller kortare resor. Allmogemännen
sökte sällskap och herremännen beväpnade sig med
både bössor, hugg- och stickvapen. Fruktan för
vargarna var ganska allmän, men att någon människa
blifvit dödad eller sårad i den orten, hade ingen att
berätta.
Hvad mig själf angår, hade jag ingen annan
olägenhet af vargarna, än att endast höra dem omtalas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
