- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
50

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

I fångenskapen fri — i friheten fången.

Det mesta som Christoph har att meddela om sin fars
historia före fångenskapen, har han från drängen Jöns
Värdig. Jöns älskade Johan Stiernborg från det ögonblick
då han såg honom första gången, och intill dess han satt
vid hans dödsbädd, ja sitt största offer för sin herre gjorde
han efteråt. Hans herre hade inga fel utom att han var
för beskedlig och gemen, men ödet var emot honom, så
att han råkade ut för dåliga fruntimmer i början och
slutet av sin bana.

Fast ämnet var ömtåligt, eller kanske det inte var så
ömtåligt då, kunde Värdig inte låta bli att skryta litet
för sin herres son över att den vackre svenske pågen
vunnit hertiginnans gunst i högre grad än hertigens. Det
var en så livsfarlig gunst att han måste fly för att rädda
sitt unga liv. Detta och inte längtan till krigarlivet var
den verkliga orsaken till att han uppenbarade sig vid det
svenska fältlägret i Sachsen en dag år 1705.

Värdig var dräng i tjänst hos översten vid Smålands
kavalleriregemente. Han var tillstädes när en ung
mörkögd och mörklockig herre i dyrbar men oborstad dräkt
anlände ensam utan dräng och tross. Han hörde honom
flämtande ge till vakten ett namn som han väl kände
igen från sin hemtrakt. "Och från den stunden hörde vi
liasom ihop om en får sä så."

Stiernborg fann behag inför översten. Vid denna tid stod
den svenska stjärnan som högst, och det var inte brukligt
då att en svensk adelsman och officer bröt sig ett torftigt
bröd, lade sig på jordgolvet i sitt tält med fältkappan över
axlarna och en glödgad järnkula till kamin.

Översten hade en vidlyftig utrustning och en väldig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free