- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
51

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

tross. Lägret var omsvärmat av främmande beundrare
och spioner, svensken måste traktera de vänner han bjöd
till sitt bord lika tappert som de fiender mot vilka han
gjorde attack.

Stiernborg hade under sina år som page förvärvat sig
sinne för alla slags höviska seder, han förstod sig på vad
som menades med ett gott bord och ansågs därför lämplig
att förestå överstens hushållning.

— Men hur skulle han kunnat reda opp at, sade Värdig,
om han inte haft mig vid sin sida? Han kunde nog sätta
hop ett tjog rätter i rad, men vem skulle skaffa sogel och
tillbehör? Han kunde bestämma vilka rätter som passade
samman med rhenskt eller med ungerskt vin, och parlera
på olika språk med leverantörerna, men Värdig måste se
till att vinfaten inte tullades för kraftigt av betjäningen.
Någon måste också svara för att överstens silver och
linneförråd inte stals, slarvades bort eller glömdes vid hastiga
uppbrott, och Johan hade inte nog respekt med sig.
Däremot var han oumbärlig då det gällde att räkna
inventarierna, ty Värdig kunde inte läsa förteckningen.

Under detta samarbete blev de två så goda vänner som
husbonde och tjänare kan bli. Värdig berättade och
bredde på om Aneholm, där skulle de båda sitta en gång
när segern var vunnen och freden sluten, jaga och fiska,
bruka jorden och ge stora gästabud. Ja, hade Johan sagt,
men först sedan han dansat menuett i Frankrike och rökt
Virginiatobak i London.

Intill det han blev tjugu år hade Stiernborg trott att
man redde sig i livet med fina manér och vackra ögon.
Han hade aldrig varit i livsfara utom de par dagar då
han ännu befann sig inom räckhåll för den ursinniga
hertigens utskickade. Den nya brokiga omgivningen

5i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free