Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
När Värdig hela dagen gjort sin plikt, sådan han fattade
den, stod han om aftonen och väntade på sin herre, men
Stiernborg var inte på sin plats i ledet. Det spreds då ett
rykte att Stiernborgen lyckats trassla sig med, när de
högst uppsatta svenska generalerna inbjudits att vila i ett
hus vid vägen, dricka ett glas vin och kyssa tsarens systrar
på hand.
— Ja om så är, sade Värdig, så har han förvridit huvet
på di, för maken te grann karl har di förståss allri sett.
Och di grebborna kommer inte te ge Kärrpelle nån ro,
innan han beviljat oss stora favörer för löjtnantens skull.
Men kamraterna iddes inte ens skratta åt Värdig, och det
gjorde inte heller Johan Stiernborg. Hans läppar var stela
och han hade en bitter smak i sin mun.
När han och hans kamrater släpat sig till det tomma
hus, där de fått sig anvisat sitt första läger i Moskva,
föll de på knä på jordgolvet och avlovade all yppighet,
lustspel, musik och dans jämte stora kollationer. Och
Värdig han tänkte: nu lovar löjtnanten mer än han kan
hålla, för rätt nu blir han inbjuden till tsarens systrar på
kalas.
Men Johan fick inte svårt att hålla sitt löfte. Det blev
inget umgänge mellan tsarens familj och de svenska
fångarna. Tsaren hade ju hoppats att få ta i sin tjänst
svenska förmågor som kunde organisera förvaltningen
efter svenskt mönster. I så fall hade hans systrar säkert
gärna låtit svenska adelsmän kyssa sina händer i
fortsättningen. Men parollen till de svenska fångarna lydde:
"hellre dö i evig fångenskap än synda mot vår höga
överhet", och den följdes av alla så när som på några få, vilka
utkastades ur gemenskapen och omhändertogs av
djävulen. När segrarens frikostiga anbud avvisades med förakt,
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
