- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
63

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

leva på nådegåvor, och till båda delarna behövdes både
påhittighet, skicklighet och flit. Men arbetet kunde inte
rädda en från svårmod eller frestelser. Hemsjukan satte
åt en svårt ibland, likaså ångesten över att ens liv
förspilldes. Det värsta var att inte veta sin fångenskaps tid,
att inte kunna räkna dagarna till mötet med den trolovade
eller hustrun och barnen därhemma. Rykten gick om
missväxt, fattigdom och pest i Sverige. Kanhända for livet
lika hårt fram med ens käraste eller värre? Skulle man
visas till pestkyrkogården då man frågade efter de sina
vid hemkomsten? Eller skulle man komma hem som en
gubbe med iskallt blod och möta en gumma med
förtorkat hjärta? Sådan fruktan blandade sig allt oftare in
i längtan efter hemlandet. Man försökte stå anfäktelsen
emot, men lyckades inte alltid, man sökte lättnad hos
kvinnor, hos krögare, i spel, dans och fåfängliga upptåg,
ja meningslösa tvister om ingenting.

Men Stiernborg skulle därför inte tro att man föraktade
ordning och skick. Även om man inte varje minut levde
efter 1686 års kyrkolag så vill man ändå att den skulle
upprätthållas, och man erkände prästerskapets rätt att å
kungens vägnar utdöma straff för brott mot den. Den
andliga överheten, som var satt att utöva det kungliga
enväldet över undersåtarnas odödliga själar, klämde till med
nit, ty den visste sig vara värd samma fördömelse som de
ohörsamma, om den underlät att straffa dem. Den
utdömde ständigt kyrkplikt och stockstraff för illegala
förbindelser, svordomar, tobaksrökning vid kyrkan, dueller,
mord och uppsåtlig gensträvighet att inhämta
kristendomens huvudstycken. Och de dömda fann sig utan
protester ty när man utstått sitt straff så var man
skuldkänslan kvitt för den gången. Och så skamligt som därhemma

63

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free