- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
85

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

och besvikelse stängt dörren efter sig. Är du så rädd för
världens frestelser att du inte vågar leva?

— Nej, svarade hon, men mor och jag vi har en sådan
längtan att få följas åt till vår Frälsare.

von Wreech slog ner ögonen inför detta barn som redan
var märkt med tecknet från en annan värld. Han anade
att det försiggått något i hans hus som han borde ha
upptäckt för länge sen. När han med Kristina vid handen
kom in till Helene såg han hur genomskinlig hon var.
Hennes förvåning över hans besök sade honom allt vad
han behövde veta om den ensamhet i vilken mor och
dotter levat. Han blygdes över sin egen och Johans
försummelse och ledde hem Johan direkt från en
matematiklektion. Han syntes föga i skolan under de närmaste
dagarna, ty han tillbragte sin mesta tid vid Kristinas bädd
tillsamman med hennes föräldrar. En dag då han satt där
såg han hur barnet sökte föräldrarnas händer och lyfte
dem mot solstrimman som föll in i kammaren.

— Vi är mitt i solen, sade hon.

Det blev von Wreech som svarade henne: ja, vi är mitt
i solen.

Han upplevde nu som en oförglömlig verklighet att en
människa kan befinna sig på omätligt avstånd från solen
och samtidigt mitt i den, insmält i dess kärna. Med den
strimma som lyste över barnets händer, över föräldrarnas
och hans egna var solen närvarande i rummet. Mellan
centrum och periferi var ingen skillnad i detta ögonblick
då han genom föränderligheten trängt fram mot
oföränderligheten. Han var upptagen och uppsugen i solen
och samtidigt medveten därom.

När barnet lät sina händer sjunka, gjorde sig Johan
sakta loss och gick för att hämta Christoph. Med honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free