- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
86

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

följde skolans invånare, de avlöste varandra i dörren för
att alla skulle få uppleva ett himmelskt besök.

När Kristina dött hölls en fröjde- och sorgegudstjänst
och von Wreech försökte förklara betydelsen av hennes
sista ord, "vi är mitt i solen", men de förblev en
hemlighet. Likväl kände alla verkan av denna hemlighet.
Föreståndaren var som en ny människa, allting var
annorlunda, iver och kärlek återvände till dem som blivit kalla
och tröga under väntans långa år.

Johan försökte tafatt att trösta Helene.

— Vi har fått ge det käraste vi ägde för von Wreech
och hans verk, sade han.

— Jag visste inte, sade hon, och detta glömde aldrig
Christoph, att Kristina var det käraste du ägde.

Utan att rådfråga Stiernborgs gick von Wreech till Beata
Huusgafwel och bad henne att ta hand om flickorna i
skolan. Hon blev oerhört förvånad. Hur kunde han veta
att hon icke längre var exkommuniserad? Hennes
olovliga förbindelse var upplöst och hon skulle gärna komma
så fort hon stått sin kyrkplikt och begått sin
nattvardsgång, den första på nio år. För att få njuta denna nåd
hade hon tagit tillbaka sitt jäv mot att fadern till hennes
barn gifte sig med en svensk flicka av adligt och ogift
stånd. Sin förändrade inställning tillskrev hon de ord
varmed den sjuårige Christoph förmanat henne. De hade
bara tagit lång tid att gro.

När Beata Huusgafwel kom, lämnade Helene tacksamt
och stillsamt alla sina plikter.

— Nu skall du vila dig Helene, sade Johan.

— Ja, sade hon.

— Fredsunderhandlingarna är i gång, sade han. Snart
får vi bege oss på hemväg. Och Helene, hör på, jag har

86

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free