Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
genom Johans huvud en undran varför inte Ekestubbe
kunde ledsaga henne som vanligt, men han fullföljde inte
denna tanke. Han svarade varken ja eller nej, varpå hon
återigen tackade honom och lovade att de skulle komma
snart tillbaka. Ville han inte äta alls? Då skulle han
åtminstone ta en drick som fördrev olusten och satte blodet
i omlopp. Annars kunde han bli dödsens sjuk av sin
oförsiktighet vid fisket.
Johan tog bägaren som hon räckte honom. Han hade
redan så ont att värre kunde det inte bli, tänkte han.
Ibland hade Gunnels starka drickar dövat hans plågor.
Hans hand och mun sträckte sig efter bägaren tvärtemot
hans vilja och förstånd och det löfte han avgivit i
Stockholm. Han tömde den i botten och stapplade upp till sin
sovkammare.
Ulrika hade knappt lämnat gården innan Johan förstod
att denna gång var det en dödsdryck han fått.
Han hade många gånger önskat sig döden, men inte
just nu, inte en sådan död! Nu måste han fort, fort få
mjölk i sig, det var enda möjligheten att rå på giftet.
Han lyckades komma ur sängen och vacklade mot dörren,
men invid spiseln föll han ihop i ett svårt krampanfall.
Hans hand famlade förgäves på den vitkalkade
spisel-muren efter stöd. Än en gång krympte han sig i smärtor
som drev fram ett skrik ur hans förbrända mun, men
intet svar kom, inga steg hördes. Ulrika måtte ha tagit
med sig både Värdig och hans hustru på färden till
Hjortsberg. Gud allena visste i vilka ärenden hon skickat
det övriga husfolket. Det föll honom icke in att någon
kunde höra hans rop utan att komma honom till hjälp.
Brita Andersdottter som rensade gäddor i kokhuset,
skyndade över till stora huset och sporde Gunnel om hon
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
