Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Herrgårdsrosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
ge sig uppåt banan borde han försöka ge dem större
förmåner, så att de stannade på gården.
— Det kan jag inte, svarade kammarherren, då skulle
varenda torpare och backstusittare begära att få ha det
som herrskap. De som vill får ge sig av, det lär bli andra
tider.
De kom alltför snart. Med de svåra nödåren i slutet på
éo-talet ändrades situationen. Den erbjöd ett tillfälle som
ägaren till Aneholms steniga åkrar måste begagna, om
han så skulle skaffa sig kapital genom lån. Det var nu
som folk myllrade fram och erbjöd sin arbetskraft för så
billigt pris, att kammarherren kunde få sina åkrar släta
och lägga upp de stora stenmurarna omkring dem. Nu
sattes de stora utdikningarna och nyodlingarna i gång,
kvarnen utbyggdes med en såg, och vägarna förbättrades.
Det blev kammarherrinnans sak att ge kvinnorna arbete
och dela ut fri bespisning till dem som inte orkade
arbeta. Grytan där svinapotatisen annars kokade, länsades
nu dagligen av folk som kom ända från Svinaskogen med
kvastar och vispar för att få sig ett mål. De kunde få en
kaka bröd med sig hem om de hade skinn av ekorre, räv
och mård att lämna, ty kammarherrinnan fick aldrig nog
av pälsverk.
Om våren lämnade hon inte ut annat än sättpotatis och
utsäde.
— Våga inte äta upp det som ska i jorden, nu då det
finns kruskål, nettlor, mella, tallstrunt och björksav att
mätta sig med, sade hon.
Folk knorrade bakom hennes rygg, ty de visste att
utsädet kommit som gåva från rikare bygder, och man
trodde inte att så hårda villkor var fästa vid dem. Men
157:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
