- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
158

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Herrgårdsrosor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin "Wägner

kammarherrinnan var inte så bortkommen längre, de som
inte lydde avstängdes från tilldelning.

Folket kände nu också i sin tur kammarherrinnan. Man
visste att om man kom med törstickor som dröp av kåda
blev hon så belåten att hon kunde skänka bort en palt
av eget förråd.

Åren gick. En vinter i början på 8o-talet kom
friherrinnan Pendrich resande med sin unge son, den blivande
diplomaten. Den lilla magra, frusna, rödnästa
kammarherrinnan tog emot sina gäster klädd i kofta av gråverk
och fårskinnsfodrade tofflor. Hon lät husjungfrun skjuta
fram stolar intill brasan i det stora vardagsrummet och
lägga på mera ved, ty hur man än bonade om med mattor
och draperier, så drog det från väggar och golv.
Friherrinnan hade med sig en flaska äppelvin, det hade lyckats
riktigt bra och var väl lagrat. Om Josephine tyckte det
smakade, skulle hon så gärna få beskrivningen.
Kammarherrinnan tackade, men skickade sin unga vackra Sandra
efter eget äppelvin av god årgång. Hon ville inte beröva
sin gäst några specialiteter, nu hade hon så tämmeligen lärt
sig vad som hör till ett lanthushåll. Friherrinnan märkte
att hon var sent ute och frågade om Josephine också
kände receptet på en medicin som var osviklig om man
inte kunde bli varm: konjak och terpentin i lika delar
sammanrörda med två äggulor.

— Tack, sade Josephine som nu blivit varm och frejdig
av äppelvinet, jag skall komma ihåg det vid yttersta
nödfall. Men kusin visste möjligen inte om någon kände
Katarina på Älgamossens botemedel mot melankoli, till
vilken man icke vet av någon orsak?

— Bevare mig väl, sade friherrinnan, rätt om den
troll-packan varit i livet, så inte söker en kristen hjälp och tröst

158

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free