- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
165

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Ave Maria mortuorum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

sådan kände han sig i denna stund. Men i så fall ville
gubben på Tuggalite, en av dem som lagt av namnet
Värdig för Gunnels skull, också ha ett finare namn på sin
stuga. Genast kallades den för Överflödet och han själv
för Prosten. Kolarjannes kula döptes om från Helsiket
till Paradiset, och nu undrade man om det inte kunde
gå an att döpa om hela Svinaskogen till Pengafällan. Det
var väl ett passande namn, efter ingen ägde ett öre.

— Men ingen av oss äger ett svin heller, invändes det
och så enades man om att behålla det gamla namnet som
ett minne från den tid då här växte bokskog och svinen
blev feta på ollon.

De som bodde kvar var avundsjuka på dem som flyttat
på andra sidan sjön.

— Te vårt där sker ingenting, men ve stationen händer
det alltid nået mellan var gång en vistas dit.

Det föll dem inte in att det var en händelse att Katrina
på Älgamossen dog och hennes värld med henne. Med
händelse menade de stickspåret till Krills skrotupplag.

Älgamossastuan låg längst upp i Svinaskogen nära
gränsen mot Jönköpings län. Alla de många som sökt henne
måste ta sig upp och ner för Fjärhanaberget som likt en
benpipa går genom Aneholmsj ättens vänstra arm. Den
branta stigen var besvärlig att finna och följa både för
sjuka och sjukas skickebud. Man fick ta märke på en
väldig mossig björk som stod allra högst uppe. Om man
då hade reda på att den vissnat därför att en man som
Katrinan botat dansat kring den i sin glädje så länge att
marken blivit stenhård, då fick man nytt mod att ta
sig upp och sen ner på andra sidan.

Intill den grå stugan som svackade på mitten under sitt

165:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free