Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Ave Maria mortuorum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A V E MARIA MORTUORUM
Medan samhället på Smalens östra strand utvecklades
efter sina egna inneboende lagar, avvecklades
fattigfolksbebyggelsen på den västra. En gång hade det myllrat av
barn i jordkulor och backstugor. När den lärde
kyrkoherden skickade sin mera olärde huspräst till den stuga
som kallades Eländet, ansåg han sig böra rikta en allvarlig
förmaning till de tre kvinnfolk som kommit dit för att
samtidigt stöka undan med kyrktagning och dop.
— Det sär jag er kärringar, sade han, skaffa er inte
fler oäktingar och besvära prästen i onödan.
Fia hade då svarat, att söta goa, en har väl utvägar, så
en inte behöva besvära pastorn med det.
Men det blev allt sämre och sämre med utvägarna,
allteftersom de unga gav sig åt banan. När Fia skulle
begravas, kom verkligen den där oäktingen och hjälpte till,
men annars fick de gamle bära sina jämnåriga till graven.
Den sörjande sonen hade brännvin med sig åt båralaget,
ty eftersom modern fått dö ensam, ville han åtminstone
hedra hennes minne. Det blev riktigt festligt i Eländet
och efter att ha förtärt tre supar på sockerbit, föreslog
rackaren på Fördärvet att Fias stuga skulle döpas om till
Glädjelyckan. Ja, det var alla med på, men då skulle
Fördärvet också ändra namn och kallas för Slottet. Sen fick
rackarn heta Kungen, det kunde väl passa, ty som en
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
