- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
167

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Ave Maria mortuorum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

in först och turen bestämde gumman i sin säng, utan
att ha sett klientelet.

Egentligen behövde hon bara hålla i ett klädesplagg som
burits närmast kroppen av en sjuk för att säga vad den
sjuke led av. Hon kunde skilja på de tjugusex olika
sorternas skärva, visste bot för alla slags lyte, för bröstböld
och spenböld, brösttäppa, knarr i lederna, urinstämma,
dåligt blod, kall och slemmig måge, ja även för det
svårmod vars orsak den sjuke själv ej känner. Hon kunde
även böta blodgång hos djur genom avkok på johannesört.

Hon botade folk utan föreskrifter och medicin. Ibland
när hon hade med klentrogna att göra, öppnade hon
skåpet som var inbyggt vid fotändan av vepasängen och
hade en dörr som gick att öppna inåt. Rummet fylldes
av en bitter lukt medan hon plockade bland sina påsar
och mätte till bolmört och malört och vallmo utan våg
eller mått.

Hösten innan hon dog hade hon blivit tvungen att säga
från sig och skicka bort många sökande, därför att hon
inte orkade med dem. Detta spred sig i vida cirklar och
slutligen kom bara långväga sjuka som inte hört att
hennes förmåga tagit av.

Slutligen blev även de varnade, och det kom en dag då
den enda mänskliga varelsen i hennes stuga var den
sex-tonåriga dotterdottern Rina. Hon hade också de som sökte
henne, unga män som menade att hon var den vackraste
i sju kyrksocknar. Av dem hade hon utvalt en som hette
Jöns Värdig och lovat vara trogen i döden.

I tre dygn hade Katrinans svåra andnöd varat. Rina hade
passat henne så gott hon kunde, lyft upp henne i sittande
ställning, då hon åkte ner bland kuddarna, torkat det
breda rynkgenomkorsade ansiktet som dröp av svett, och

167:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free