- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
170

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Ave Maria mortuorum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin "Wägner

sonen som blev fast för drap, han svor och spottade
framför henne för att hon fött honom till världen.

Barnen kom aldrig till henne annat än för att pocka och
snoka och träta. Den enda gång hon själv besökt ett av
sina gifta barn, det var just när den här flickan Rina
skulle till världen och hon förnummit att mor och barn
inte kunde skiljas åt. Men även då blev hon okvädad
när hon kom.

— I kunde ha tagit er hit i går, skrek dottern i fullt
raseri. I är då inte som en mor ska va. Men hon hann
inte få ur sig mer, ty strax därpå höll Katrina barnet i
sina händer. Hon visste redan nu att detta barn var
utsett att ta arv efter henne och det kändes som sötma och
bitterhet att det var en flicka. Efter det var så, måste
hon se till att hon aldrig behövde gå igenom vad Katrina
själv hade fått lida för sina fem barn. Hon tog ut henne
i köket, snöpte henne och sade: Vår Herre mäter nog ut
ditt, antingen det blir med stop eller skäppa. Silver och
guld har jag inte, men jag ger dig gåvan att slippa föda
barn som spottar och förnekar dig.

När hon kom tillbaka, vände modern sig bort från
barnet.

— Jag hörde vad I sa, och nu får I själv ta hand om
na, sade hon.

— Kanske handlade jag i blindo även här, tänkte nu
den gamla döende kvinnan. Flickan skulle aldrig få barn,
men ändå hann hon inte bli mer än sexton år, så började
hon lyss efter en man. Hon väntade inte på annat än de
hiskliga uggletjuten som inte hörts på tre dagar.

— Du tycker visst det blir drygt, Rina lilla.

— Det är väl I mormor som har det drygt. Och så kom
hon med den vanliga frågan om vad hon kunde göra,

170

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free