- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
169

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Ave Maria mortuorum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

hans avtalade tecken och smugit sig ut till brunnen för
att vinda vatten. Och han tyckte att det passade bra, de
skulle nog finna ett ställe där man behövde en allehanda
karl som han och en duktig piga som hon.

För var gång mormodern lyfte ögonlocken och såg på
Rina med sina genomskådande ögon, trodde flickan att
den svåra provets stund var inne då hon, som Jöns sa,
måste värja sig mot allt sattyg. Ack, hon höll av sin
mormor som alltid varit god vid henne. Hon ville inte
göra henne sorg, men hon kunde inte låta bli att önska
att döden skulle komma så stilla och oförmärkt att hon,
Rina, aldrig skulle behöva ställas inför valet att säga ja
eller nej till mormodern. Samtidigt var hon rädd för att
bara tänka detta och därmed påminna den gamla om
något som hon kanske hade glömt inför dödens närhet.

Men Katrina var inte rädd för att dö. Hon kunde ha
gett upp kampen att hålla hjärtat i gång för länge sen,
om hon inte väntat på det tecken som skulle skingra all
räddhåga hos flickan.

Att hennes dotter varit här för att skrämma Rina, det
visste hon. Hon hade alltid haft sorg av sina egna barn
från det de var små. Kanske hade hon varit hård mot dem
också, ty när det gällde dem då hade klarsynen alltid
svikit henne. Det hade väl inte varit lätt för dem att,
innan de fått äta sig mer än halvmätta, springa omkring
till de fattigaste stugorna på Svinaskogen med sogel och
bröd som de botade lämnat efter sig i stugan. Längre
fram skämdes de för sin mor som var så illa sedd av präst,
lärare och doktare, men samtidigt anklagade de henne
för att hon inte hjälpte dem som andra. Varför skulle de
behöva ha det smått och stjäla och råka illa ut, när deras
mor kunde ta så mycket betalt hon ville? Den äldste

169:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free