- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
186

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Kolmilan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

Nu, tänkte hon, ska väl Alexander märka att faster
förmår uppföra sig oklanderligt även under den mest
orimliga provokation. Men han undrade bara hur han nu
skulle klara sig, när fasters och Rödas pengar skulle
utbetalas till nöjesresor och fördömda sociala ändamål.

Roda hade talat så hånfullt om hans paradisiska idyll,
men en liten småländsk egendom med 180 tunnland
åkerjord, med delvis svåråtkomlig skog, oreparerade
byggnader vid huvudgård och torp och en stor inteckning,
den var ingen idyll, den var ett helsikes ekonomiskt
problem.

Svärfar översten kunde mycket väl ha hjälpt honom
genom att lösa in den där inteckningen, men han
retirerade bara en antydan gjordes därom. Då började Alex
tala om sparsamhet och klok hushållning med sin unga
fru som blev i högsta grad häpen, ty hon hade ju gift sig
till en stor gård, där det måste finnas överflöd på allt.
Sedan började hon bönhöra honom över hövan. Han fick
uthärda en våldsam sänkning av sin standard ända ner
till margarin på brödet, tunga mjöliga pannkakor, stekta
i flott, sill och mört till frukost och trådig
söndagsmiddagskalv. Hon väntade att han skulle be om försköning
men det gjorde han ej. Det var som han inte märkte vad
han åt. Hon kunde variera med olika försök att fånga
hans intresse, det lyckades ändå aldrig. Hon begrep inte
hur det var möjligt att hon inte i tid märkt hur torr och
saftlös han var. Men allt hade gått så rasande fort. Och
hon som trott att han drivit på med giftermålet av iver
att få föra henne hem till Aneholm!

Den enda gång han yttrade någon mening om hushållet
var då de resonerade om sommarkalaset. Antingen skulle

18 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free