- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
189

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Kolmilan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

— Jag tycker det är synd att du måste ha det mera
knalt än du behövde, svarade han. Hon kunde gärna gå
vidare på detta villospår. För resten var det kanske inte
ett villospår. Visserligen hade han friat till Ulla
tvångs-mässigt och mot allt förnuft. Visserligen sörjde han över
att livet var utan charm så natt som dag. Men visst var
han retad över svärfaderns snålhet och av bristen på
rörelsekapital. Fastern och Roda tänkte han aldrig på,
annat än när han skulle ut med ränta på den inteckning de
hade i gården.

Hans tack för den antika silverbägaren som Kagge fått
i dopgåva blev så kyligt, att korrespondensen härefter
inskränktes till ett och annat vykort från Paris eller Rom.

Det var därför han blev så häftigt upprörd vid åsynen
av fasterns stil på ett kuvert som låg bland posten en tidig
vårdag år 1909. Vad nu då? Ville hon ha ut sitt kapital?
Skulle Roda gifta sig eller kanske hon själv? Jaså, Roda
hade fått anställning vid Centralbyrån för socialt arbete
och skulle sätta bo i Stockholm samman med faster. Nå,
vad angick det honom, Alexander? Herre, hon ville
komma ner och själv packa in sina kvarlämnade ägodelar.

"Det var så länge sedan . .. det skulle vara så roligt att
återse Aneholm... hon hoppades... att den unga frun..."

Utan att betänka sig eller fundera ut någon taktik gick
han in med brevet till Ulla som satt i städförkläde med en
klut över sitt burriga hår och putsade matsalstennet till
påsk.

— Du säger väl att vi inte kan ta emot så här mitt ’i
vårrengöringen ?

— Hur skulle jag kunna bära mig åt så? Detta är fasters
gamla hem.

189:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free