Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Kolmilan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin "Wägner
— Men vad tror du hon säger om att vi använt hennes
saker?
— Hon är en fin och väluppfostrad dam och kommer
inte att låtsas om någonting. För resten går det ju lättare
att flytta både spelbordet och barockskåpet från
neder-våningen än från vinden.
För en gångs skull var det den unga frun som teg och
behärskade sig. Hon visste ju bäst att spelbordet hade fått
groggringar och att hon slarvat bort två trärosor som
råkat lossna från barockskåpet. Hon visste att de antika
tekopparna som slagits sönder vid disken efter sista kalaset
var oersättliga, och att friherrinnan Pendrich, så fin dam
hon än var, inte skulle tycka om att hennes porslin var
kantstött, att vinglasen med Adolf Fredriks namnchiffer
var naggade i kanten, och att huven över den antika
pendylen dammats sönder.
Det fanns bara en utväg för henne: att själv packa in
friherrinnans medfarna ägodelar i en lår och därefter resa
på besök hos sin mor som måste bli hastigt sjuk.
— Det kvittar väl om jag är hemma och tar emot eller
ej, sade hon.
— Så förfärligt tråkigt att du säger så, svarade
Alexander och vände sig om för att dölja sin outsägliga lättnad.
190.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
