- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
235

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Änkan Tilda Värdig och hennes barn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

Höga vederbörande är rädda för att strejken ska vidga
ut sig tiii järnvägarna.

— Å, var det därför, sade Tilda bistert. Hälsa då från
en banvaktsänka när friherrinnan träffar di höge där
uppe, att nån strejk det blir det inte. Hur skulle di våga
å strejka, som inte hade hälane i sig att se till att
banvaktsfanan sänktes vid fars öppna grav, bara för att
ban-mästaren var emot på det? Ändå di visste lia bra som
jag att det där med att han skulle varit full på marknaden,
det var bara ont förtal.

Hon tittade friherrinnan rakt i ögonen. Denna fina
människa som palmelördag hade kallat henne syster, hade
nu fått det generade uttrycket i ansiktet som röjde att
också hon tvivlade på banvaktsänkans fulla förstånd.

— Di höge kan gott va oroliga lite till, sade hon, så
friherrinnan ska inte sä nåt.

Sandra Pendrich visste med sig att hon höll då inte med
di höge. Hon höll inte heller med dessa strejkande, hon
stod mittemellan på en försoningslinje. Likväl hade
strejken vållat en skugga och ett missförstånd mellan henne
och Tilda, ehuru de så nyss varit som ett inför döden och
födelsen. Roda hade nog rätt när hon sade, att den här
strejken skulle göra allt arbete på samförstånd hopplöst
svårt en lång tid framåt. Några tebjudningar var nog
inte att tänka på än.

— Tilda litar väl på mig, sade hon än en gång. Tilda
ångrar sig inte?

— Nej, vet friherrinnan, svarade Tilda Värdig, rätt om
jag haft råd att behålla pojken på min lilla pension, så
är det bättre att han fostras till något högt och fint. Om
han har fått sin fars geni och så får lärdom därtill, kan
han stiga hur högt som helst. Varken jag eller hans farfar

237:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free