- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
237

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Änkan Tilda Värdig och hennes barn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

Allt vad hon visste var att en barnsköterska skulle möta
i Eslöv.

När agenten talat en stund om fördelen av ett litet lätt
arbete som man kunde sitta inne med, vaknade Tilda
äntligen till liv och började lyssna. Han tog fram prospekt
på stickmaskiner och bredde ut sig om hur fort man
kunde tjäna in utlägget. Ju mer en köpare kunde lämna
kontant, dess fördelaktigare blev villkoren.

Innan de hunnit till Skrinebergs hållplats, gjorde de upp
affären.

Till sin stora förvåning tvingades Livia att börja skolan
när hon fyllde sju år. Efter tidens sed låg den vid kanten
av Aneholms storskog för att dra till sig barnen från
gårdarna i sydväst och småställena i norr. Det var samma
år som landsvägen genom skogen rätades, vilket hade till
följd att Värdigs stuga kom att ligga ensligare än förr
vid gamla vägen. Men så snart Livia hunnit in på den
nya vägen gick hon rakt mot skolan. Hon släpade benen
efter sig då hon skulle dit, men sprang snabbt därifrån.

En eftermiddag, medan vägarbete pågick i närheten,
satt Livia ensam uppkrupen på en hög stol vid slagbordet
och övade staplar och öglor på sin griffeltavla. Hon var
road av att skriva och tårna krökte sig för var gång hon
skulle skriva ett g. Annars var det roligare med 1, ty de
liknade en kalvrumpa som stod rätt upp i vädret. En
svart, ännu blåögd kattunge höll sig fast i hennes knä
med sina små klor. Rätt vad det var klättrade han
uppför hennes bomullsklänning och slog till hennes hand med
tassen så att hon tappade griffeln. Den gick mittitu, men
Livia nändes inte smälla till kattungen eller schasa bort
den, ty i dag hade den blivit av med fem små syskon.

237:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free