- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
264

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Åttonde budet och femte bönen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

mar obeskurna. Han sade att barnen var väl preparerade
i psalmbok, språk och katekes från socknens folkskolor,
men när det gällde att gå utanför dessa läxor försökte de
alltid räkna ut vad de trodde att prästen ville höra och
ibland kunde de göra de mest hårresande felbedömningar.

Det var en stor överraskning för honom, då Livia från
Snickartorpet, av den gamla soldatsläkten Värdig,
plötsligt stegrade sig och kritiserade Luthers egen förklaring
till åttonde budet. Hon läste så långt som: "Gud befaller
att vi skola urskulda vår nästa, tänka och tala väl om
honom, tyda allt till det bästa", men hon tvärteg
framför "alltid hålla oss till sanningen" och det gick inte att
få henne att säga efter. Han hade ingen annan råd än att
låta frågan gå till ett av de andra barnen.

Livia kände att kyrkoherden var förargad och undrade
om hon skulle våga ta både bulle och veteskiva, när
prästfrun bjöd kaffe, men eftersom hon var hungrig gjorde
hon det.

När läsbarnen gick hem, var de mycket upptagna av att
Katten hållit Livia kvar, och de undrade hur hon skulle
reda sig mot honom.

— Du tittar på mina bokhyllor, sade kyrkoherden.

— Ja, vi har bara fjorton böcker där hemma, sade hon.

— Vilka då?

-— Jag minns bara att en heter Tjänstekvinnans son,
sade hon.

Kyrkoherden frågade nu ut henne för att få besked om
hennes inställning till Luthers förklaring. Slutligen fick
han ur henne att man omöjligen kunde urskulda, tänka
och tala väl om sin nästa och på samma gång hålla sig
till sanningen.

— Tänker du på någon särskild nästa då? frågade han.
264.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free