- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
284

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Åttonde budet och femte bönen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin "Wägner

Lunnagärdesläkten ville inte ta Livias besked på allvar.

— Svinaskogen, den föder inte ens en katt längre, sade
Gustaf föraktligt. Du Livia skulle allt passa hos oss. Mat
skulle du få och lära opp dig i varjehanda. Du är gammal
nog att rycka lin och att skäkta.

— Jag kan komma när I har något strängt arbete för
rätta, sade flickan, ty en fick lov att vara hövlig mot
mors syskon som nu besökte henne för första gång sedan
hon blev gift.

— Och nästa gång Tjäna visar sig, så kommer jag och
lcer själv, sade hon artigt. Nej, farfar, gå inte förrän jag
lagat en liten hemförning åt farmor som inte fått smaka
varken tårta eller ostkaka.

Hon var utom sig av otålighet, innan Lunnagärdefolket
kom sig för att spänna för och resa hem, ty Tjäna skulle
kalvat redan i går. I morse hade hon sett att kalven sjunkit
neråt, och nu stod det väl på som bäst eftersom mor inte
kom tillbaka.

När hon äntligen fått av sig konfirmationsstassen och
störtade ut i lagården, hade Tjäna redan slickat ren sin
kalv. Mor hade tagit den från henne och lagt den i en
kätte. Där strävade den att resa sig, sökande med
uppåtvänd mule efter moderns spenar som den aldrig skulle
få dia. Medan Tilda tog fram spann och pall stod Tjäna
där i sitt bås och vände på huvudet för att kunna se sin
kalv.

När Livia råkade skymma kalven för Tjäna, slet och
drog hon i sitt bindsle och var mycket förtörnad. Livia
begrep med en gång att allting inte var undanstökat med
att hon fått gå till skrift.

Där hemma på Hägnet satt farmor och läste Arndt:
"Ack, Herre, hur ofta har jag icke missbrukat de skapade

284.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free