- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
304

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Allt blir till jord igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

— Det kan jag, efter ja vet att jag blev snöpt strax jag
kom ur moderlivet.

Livia skälvde till.

— Farmor, sa hon, farmor, ]ag är väl inte snöpt jag
med?

— Barn lilla, barn lilla, var inte rädder, du vet ju att
det var ju jag som tog emot dig.

— Förlåt, farmor, jag blev bara så ifrån mig. Jag borde
ju ha betänkt att ni inte var en elak trollpacka som er
mormor.

— Du ska inte sä så om Kattrina. Hon trodde att hennes
gåva kom från Gud, och att jag var utsedd att överta
den efter henne.

— Men hon hade ju barn själv, farmor!

— Det var därför hon gjorde så med mig, kan du veta.
Hon hade lidit mycket för sin klarsyn men mest av sina
egne barn. De hatade henne alltid och skällde på henne
och spred ut ont rykte om henne. Hon tänkte att för
den som inte hade barn skulle det bli lättare att äga gåvan.
Hon tillhöll mig jämt att inte tänka på en man utan bara
lära och göra mig redo. Hon blev redigt ond på mig, när
hon förstod att jag börjat prata med Jöns. Hon sa att
om jag satte han över Guds mening med mig, skulle jag
bli hårt straffad. Jag svarade att jag satte Gud över
allting, och det trodde jag var sant. Då hade hon mig att
lova att inte låta Jöns skåra mig, och det satte han då
heller inte i fråga. Men låta bli att träffa han, det varken
jag lovade eller kunde.

Sen så när hennes sista dag kom, då bad hon och tiggde
och hotade, för hon ville nödvändigt flytta över
klarsynen på mig. Men Jöns var så hårt emot det, och jag
tänkte på honom och nekade. Men barn lilla, sen så lyste

304

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free