Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Hängivelse till ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNGIVELSE TILL LJUSET
Dagarna efter Bogens död nådde värmeböljan sin höjd.
Kagge orkade inte gå fram och åter över Munkudden
mittpå dagen och fick därför matsäck med sig när han
vandrade med sina böcker till sitt studieträd vid
Kvarnbäcken. Eftersom han visste att Livia skulle flytta till
Svinaskogen med hela sitt menageri, höll han utkik efter
henne medan han pliktskyldigast slog i lexikon och skrev
glosor.
När han hörde en röst som ropade: Vandra, kom
Vandra! flög han ner från trädet och hasade sig utmed
sluttningen mot Kvarnbäcken.
Jaså, tänkte han, jaså, Skogsfrun som gjorde trakten
osäker, det var Livia!
Hans gamle morfar, som varit på besök, hade kommit
hem en dag alldeles upprörd och frågat om inte
församlingen höll reda på sina tosiga fruntimmer. Han hade själv
blivit lockad på irrvägar när han försökt lokalisera rösten
som ropade: vandra, kom, vandra. Det kunde likaväl
hänt att han inte hittat hem.
Det hade inte hjälpt att Kagge försäkrat att
Fjärhana-kittan höll till på Svinaskogen, där hon hade sitt eget
berg.
— Vandra, kom Vandra! Nu kom hon. Det var en liten
knotig rådjursbrun ko av gammal smålandsras som höll
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
